Gun Aronsson tillsammans med sin särbo Karl-Erik Leffler. Karl-Erik; som på morgonen den 21 oktober 2008 verkligen lyckades få SOS-Alarm att hämta Gun till Akademiska sjukhuset. Hon hade då legat på golvet nästan ett halvt dygn.

Fortsättning > Jag (Guns bror Helge Karlsson) anmälde SOS-Alarm till Socialstyrelsen 2 september 2011, anmälan förenledde ingen utredning

Fortsättning > 21 mars 2012 Anders Klarström: presstalesman på SOS-Alarm bemöter ovanstående artikel av Magnus Hellberg

under 110921 på >  http://www.expressen.se/om-expressen/expressen-rattar-vecka-38-3501377/ något i bemötandet som rör just Guhild Aronsson tycks inte finnas.

Kontentan idag 21 mars 2012: I svaret från Socialstyrelsen säger sektionschefen Tommy Jonson som har avslutat "utredningen" och att - jag citerar- "Socialstyrelsen granskar vanligtvis inte händelser som ligger mer än två år tillbaka i tiden. När det gått så här lång tid kan det vara svårt att utreda vad som inträffat." Slut på citat.

Detta kan betraktas som en självuppfyllande profisia!

I och med denna 2 - årsgräns har SOS-Alarm kunnat radera alla ljudband med "gott" samvete. Och jag har bara min systerson i Karlstad som bevis för att jag överhuvud taget har ringt och larmat någon ambulans den 20 oktober 2008. (min systerson jag ringde och som förgäves försökte hjälpa mig att hitta numret dit Gun skulle ha ringt för att som SOS-personen sa "få hjälp att lägga sig")

Men - personalen på SOS-Alarm i Uppsala som verkligen hämtade min syster den 21 oktober 2008 verkade ha varit medvetna om att det inte var första larmet! Vore verkligen tacksam för kontakt! Och givetvis också med den unge man som tyckte det var helt i sin ordning att den som blivit förlamad av en stroke skulle försöka ringa för att få hjälp att lägga sig! Och ingen vidare uppföljning gjordes! Följde denne unge man SOS-Alarms regelbok när det gällde stroke-larm rörande människor över en viss ålder?

min e-mailadress är   hkarlzzon@yahoo.se